Har däggdjur 7 halskotor?
Hos många ryggradsdjur varierar antalet halskotor. Nästan alla däggdjur har dock sju halskotor, inklusive de med mycket korta nackar, som elefanter och valar, eller långa, som giraffer. Ett undantag är dock sengångare där arterna har mellan sex, sju eller nio halskotor.
Med tanke på detta, vilka däggdjur har inte 7 halskotor?
Giraffen har, som nästan alla andra däggdjur, undantaget manater och sengångare, sju halskotor. Hos giraffen är dock dessa mycket förlängda. För att kunna pumpa blod till och från hjärnan genom den långa halsen har giraffen ett mycket kraftigt hjärta. Med hänsyn till detta, har också sju halskotor? Nästan alla däggdjur har märkligt nog sju halskotor. Giraffens hals är förlängd, inte genom fler kotor, utan genom att varje kota är högre. Valarna har förlorat halsen som en anpassning till vattenliv, men har fortfarande sju förkortade halskotor, dock ofta sammanvuxna.
I enlighet med detta, hur lever en struts?
Ofta lever strutsen i små familjer, som består av en hane och två eller tre honor. Honorna i en grupp lägger tillsammans upp till 20 ägg i en fördjupning i sanden. Strutsen är aktiv på natten och dess föda består huvudsakligen av gräs och korn. Ibland tar den också insekter eller andra smådjur. Med detta i åtanke, hur lär man en fågel att flyga? Det är förstås en relevant fråga att ställa sig hur i all sin dar en fågelunge lär sig flyga. De måste förr eller senare kasta sig ut och prova vingarna. Mamman försöker lägga maten allt längre bort från boet och när ungarna trillar av grenarna sprider de reflexmässigt ut sina vingar.
Därefter, hur kommunicerar strutsar?
Hur strutsarna kommunicerar med varandra är väl som med de allra flesta andra genom ljud i form av kontaktläten. Dessutom är strutsarna stora och lever i ganska öppen terräng och då dom har lång hals och stora ögon så inverkar det säkert i deras kommunikation. I enlighet med detta, vilka fåglar kan inte flyga gåta? Det finns över 60 idag levande vilda fågelarter som inte kan flyga däribland välkända arter som strutsar, nanduer, emuer, kivier och pingviner. Utöver dessa finns en mängd arter som evolutionärt håller på att förlora sin flygförmåga och är mer eller mindre kapabla att flyga.