Liam har ingen namnsdag i Sverige. Läs mer

Det sägs att Otis är en amerikansk smeknamnsform av det forntyska namnet Otto. Betydelsen är omtvistad. Antingen kommer det från äldre tyska och betyder "Ottos son", eller så kommer det från grekiskan. Där uppges olika betydelser: "öra" eller "den som hör bra" är en tolkning, "rik" eller "förmögen" en annan. Läs mer

Wilda betyder vild och vacker och lekfull. Läs mer

Hökugglan anses vara ”livskraftig” i Sverige. Läte: Spellätet är ett drillande ”ululululululul” i ungefär tio sekunder medan varningslätet är ett ”kikikiki” som precis som ugglans utseende påminner om en hök. Aktivitet: Hörs framför allt om natten. Läs mer

Cirka 585 av de cirka 50 000 kända växt- och djurarterna i Sverige är fridlysta i hela landet. Alla orkidéer, groddjur, kräldjur, fladdermöss och vilda fåglar är fridlysta. Läs mer

Hur låter en jorduggla? Hanarna och honorna har olika läten som man kan lyssna efter när man befinner sig ute i naturen. Hanen har en sång som låter ”po-po-po-po-po-po” och kan höras en kilometer bort. Läs mer

Det är inga träd som är fridlysta i Sverige. Se länken nedan. Däremot kan en det vara av intresse att inte hugga ner vissa arter som förekommer sparsamt i ett visst område, tex ädla lövträd i norra Sverige. Läs mer

Pärluggla, Aegolius funereus, är en rätt så liten uggla med stort huvud och platt hjässa. Det är en av våra vanligaste ugglor och finns i större delen av landet. Det är en typisk barrskogsuggla, men finns även ganska långt upp i fjällen. Pärlugglan är nattaktiv, och därför ser man den sällan. Läs mer

Den australiensiska quokkan ser ut att le, något som fått den att kallas världens gladaste djur. Quokka, även kallad kortsvansvallaby, är ett pungdjur som lever i några små områden i sydvästra Australien. Läs mer

Den är helt anpassad till ett liv högt däruppe i trädkronorna! Gibbonapor har långa händer och fingrar - som används som krokar för att få bra grepp om grenarna. Armarna är långa och lederna i axlarna är väldigt rörliga, vilket gör att de kan svinga sig från gren till gren. Det kallas för armgång. Läs mer