Vilka celler typer hittar man i benvävnaden och vilka uppgifter har dem?

Benvävnaden innehåller fyra typer av celler: osteocyter, osteoblaster, osteoklaster och osteoprogenitorceller. Osteocyterna är de celler som det finns flest av. Osteoblasterna är celler som hjälper till att bygga upp ny benvävnad. Osteoklasterna är celler som bryter ned benvävnad.

Läs mer

Varför behöver celler syre?

Cellandning är cellens sätt att få energi. För att kunna växa, hålla kroppsvärmen och röra på sig skaffar man sig energi genom att äta mat och andas in syre. I maten finns energirika ämnen, till exempel kolhydrater, fetter och proteiner. Kroppen förbränner ämnena med syre i ett antal kemiska reaktioner. Man kan också fråga vad har nervvävnaden för funktion i kroppen? Nervvävnad bildar nervsignaler Nervceller kan bilda nervsignaler. Nervsignalerna leds vidare till andra nervceller eller till olika muskler. På det sättet skickas information mellan hjärnan och olika delar av kroppen. Nervcellerna har därför långa utskott som når långt ut från cellen.

Med hänsyn till detta, vad heter benceller?

Det finns två huvudtyper av celler i skelettet: Osteoklaster kallas de benceller som bryter ner gammalt ben och osteoblaster är de benceller som bygger upp nytt ben. I ett friskt ben arbetar dessa celler för att hålla en god balans i benvävnaden. Vad är osteoblaster? Benvävnaden bildas av osteoblaster, mesenkymala celler som närmast är relaterade till dentin- och cementbildande celler i tanden men också till fibroblaster i huden. Ben bildas initialt genom att osteoblaster syntetiserar typ I-kollagena fibrer med identisk uppbyggnad som hudens och slemhinnornas kollagen.

Hur förnyas benvävnad?

Under fosterperdioden bildas ett förstadium till skelettet, bestående av brosk. Efterhand ersätts brosket av benvävnad. Benvävnaden bryts ständigt ner och ersätts, varje års förnyas drygt 10 procent av den. Hos äldre människor, framförallt kvinnor, minskar benmassan med åldern vilket kan leda till benskörhet. Därefter, kan skelett växa? Resultaten visar att skelettet är känsligt för fysisk belastning efter puberteten hos unga män, och stora ökningar i bentäthet till följd av fysisk aktivitet kan ses framför allt i den kliniskt viktiga lårbenshalsen. De idrottare som var aktiva under hela studietiden på 12 år bibehöll den högre bentätheten.